Nere men uppe pa 2 (fast motsatt)
Ja nu ar jag i Goa fast det inte var meningen. De senaste tva veckorna har varit lite problematiska sa jag hoppas verkligen det ar over nu. Historien kommer har:
Den har galningen, fransmannen blev tokig nar hans tjej gjorde slut, och jag vaknade av braket. Jag trodde han slog henne sa jag sprang over, men da hade det lugnat ner sig och man vill ju inte stora blablabla, sa jag gick tillbaka till mitt slott dar diabetikern sov. Han vaknade och ganska snabbt var vi inbegripna i ett samtal om jamlikhet som slutade i katastrof. Vara asikter om manniskovarde ar inte sarskilt lika...
Galningen akte tydligen till Hampi och rokte spikklubba med en sadhu nar hans tjej gjorde slut. Dalig ide. Speciellt nar samma sak hande forra aret sa franska ambassaden fick skicka honom till psyket i Goa. Jag och diabetikern blev for ovrigt inte sams men lyckades glomma alltihop.
2 dagar efter, nar jag gick tillbaka till slottet efter yogan var det helt morkt ute. Jag sov lange pa morgonen och gjorde yoga vid solnedgangen istallet. I slottet satt vad jag trodde var diabetikern, sa jag sa hej och fragade hur det var. Jag fick inget svar, men upptackte att det var fransmannen som satt dar. Han hade rivit sonder mina bocker. Jag blev arg och forsokte ta av honom bockerna. Jag trodde det var min anteckningsbok dar jag samlat allt jag skrivit, intervjuer mm. Nar jag tog tag i boken blev han arg och skrek och puttade mig in i vaggen sa jag slog upp benet. Jag var bade radd och arg och sprang ut for att hamta hjalp. Ganska snart kom tre killar och drog ut honom fran slottet. Det visade sig att han inte rivit sonder mina anteckningsbocker, utan 3 romaner och ett ritblock. Sa det kunde vara varre.
Det kandes inte sa kul att sova i slottet efter det. Slottet ar helt oppet, pa en klippa med tva dorrar, endast tackta av bambumattor. Sjalva ideen med Paradise ar ju att man ska kunna lita pa varandra. Alla ar i samma situation. Det ar synd att dessa projekt funkar sa sallan. Sa i tva natter sov jag nastan ingenting och forsokte undvika galningen sa mycket som mojligt. Jag tror han tyckte det var lite kul, att jag blev radd och ledsen. Sa jag hangde med diabetikern hela tiden. Vantade pa att hans insulin skulle komma med posten.
Det visade sig att insulinet aldrig var skickat, och att den har diabetikern anvande det som en ursakt for att han egentligen inte ville lamna stranden. Sa.
Jag ar i Goa nu, kom igar. Letar efter Hitomi som inte har nan telefon. Sprang in i hennes kille igar kvall sa jag borde hitta henne idag. Kanner mig ratt arg pa mig sjalv, for att jag igen har lyckats strunta i alla varningssignaler och bara kort pa. Det kanns som jag gjort ett misstag, jag gjort manga ganger forr. Sa. Dagens projekt ar att forsoka hitta Hitomi och kolla pa tag norrut. Jaipur eller Varanasi. Vill aka sa fort som mojligt. Goa ar inte vidare varst. Goa ar ett turistmayhem. Trist trist trist, men ojojoj solen skiner och jag har kopt nya byxor och snart hittar jag Hitomi. Lyxproblem ar vad det ar. Jag ar ett pucko.
Den har galningen, fransmannen blev tokig nar hans tjej gjorde slut, och jag vaknade av braket. Jag trodde han slog henne sa jag sprang over, men da hade det lugnat ner sig och man vill ju inte stora blablabla, sa jag gick tillbaka till mitt slott dar diabetikern sov. Han vaknade och ganska snabbt var vi inbegripna i ett samtal om jamlikhet som slutade i katastrof. Vara asikter om manniskovarde ar inte sarskilt lika...
Galningen akte tydligen till Hampi och rokte spikklubba med en sadhu nar hans tjej gjorde slut. Dalig ide. Speciellt nar samma sak hande forra aret sa franska ambassaden fick skicka honom till psyket i Goa. Jag och diabetikern blev for ovrigt inte sams men lyckades glomma alltihop.
2 dagar efter, nar jag gick tillbaka till slottet efter yogan var det helt morkt ute. Jag sov lange pa morgonen och gjorde yoga vid solnedgangen istallet. I slottet satt vad jag trodde var diabetikern, sa jag sa hej och fragade hur det var. Jag fick inget svar, men upptackte att det var fransmannen som satt dar. Han hade rivit sonder mina bocker. Jag blev arg och forsokte ta av honom bockerna. Jag trodde det var min anteckningsbok dar jag samlat allt jag skrivit, intervjuer mm. Nar jag tog tag i boken blev han arg och skrek och puttade mig in i vaggen sa jag slog upp benet. Jag var bade radd och arg och sprang ut for att hamta hjalp. Ganska snart kom tre killar och drog ut honom fran slottet. Det visade sig att han inte rivit sonder mina anteckningsbocker, utan 3 romaner och ett ritblock. Sa det kunde vara varre.
Det kandes inte sa kul att sova i slottet efter det. Slottet ar helt oppet, pa en klippa med tva dorrar, endast tackta av bambumattor. Sjalva ideen med Paradise ar ju att man ska kunna lita pa varandra. Alla ar i samma situation. Det ar synd att dessa projekt funkar sa sallan. Sa i tva natter sov jag nastan ingenting och forsokte undvika galningen sa mycket som mojligt. Jag tror han tyckte det var lite kul, att jag blev radd och ledsen. Sa jag hangde med diabetikern hela tiden. Vantade pa att hans insulin skulle komma med posten.
Det visade sig att insulinet aldrig var skickat, och att den har diabetikern anvande det som en ursakt for att han egentligen inte ville lamna stranden. Sa.
Jag ar i Goa nu, kom igar. Letar efter Hitomi som inte har nan telefon. Sprang in i hennes kille igar kvall sa jag borde hitta henne idag. Kanner mig ratt arg pa mig sjalv, for att jag igen har lyckats strunta i alla varningssignaler och bara kort pa. Det kanns som jag gjort ett misstag, jag gjort manga ganger forr. Sa. Dagens projekt ar att forsoka hitta Hitomi och kolla pa tag norrut. Jaipur eller Varanasi. Vill aka sa fort som mojligt. Goa ar inte vidare varst. Goa ar ett turistmayhem. Trist trist trist, men ojojoj solen skiner och jag har kopt nya byxor och snart hittar jag Hitomi. Lyxproblem ar vad det ar. Jag ar ett pucko.
Nytt
Ah pappa har brutit larbenet, det var ju inte bra. Fast for Klappapojkan kanns det knappt. Det dar har man ju hort talas om forut. Yohoo mamma nu kan ni kolla pa Formel 1 varendavarenda dag tillsammans. Kul.
Ja vad ar det som har hant da eftersom jag aldrig hor av mig till nagon. Ja inte sa mycket alls. Jag har varit i Paradise en manad nu, men ska jag vara helt arlig sa kanner jag mig ratt fardig med strandlivet. Forstar att ni inte kan forsta, men jag borjar sakna lite kulturrrrrr. Faktiskt har en hel del folk tappat forstandet pa stranden pa det senaste. Pa ett mindre bra satt. Jag antar att det ar isoleringen och lappsjukan som far gamla monster att krypa fram ur dammet. De flesta akte forra veckan sa vi ar kanske 20st kvar nu. Dagstrippare kommer in med fiskebatarna. Tittar pa stranden, hundvalparna och delfinerna i vattnet. Vi sitter pa restaurangen, tittar i menyerna och pa fransmannen som borjat skalla och prata om horribleterriblethings in the future. Just det har fallet ar riktigt illa. Det har 100% snott for honom.
Hitomi akte for 5 dagar sen till Goa och jag stannade kvar. Kanns lite som jag kan Goa och jag har bara tva manader kvar pa mitt visum sa det skulle vara roligt med nat nytt. Jag sa att jag skulle halsa pa henne i Goa, men det kanns som det inte kommer bli av. Forhoppningsvis traffas vi i Rishikesh. Det finns ingen nagonstans som Hitomi. Ni skulle bli stumma av forundran. Pa ett bra satt.
Sa ingen hippiemarknad for Hanna den har gangen. Det ar precis som ni tror. Jag har gatt och blivit lite fortjust i den har diabetikern. Sa vi ska vanta pa att hans insulin ska komma, sen aker vi antagligen norrut. Till Varanasi, varldens aldsta stad!? Dar har vi planerat att vara allmant kulturella. Lasa, rita och kolla pa de brinnande liken. Jag tror det kommer bli intressant.
Tack for alla mail, det ar trevligt att veta att jag finns kvar fast jag inte ar dar. Jag har ingen mojlighet att svara for tillfallet. Nar datortiden blir billigare och uppkopplingen snabbare kommer jag kanske tom att gora ett forsok att ladda upp lite bilder!
Ja vad ar det som har hant da eftersom jag aldrig hor av mig till nagon. Ja inte sa mycket alls. Jag har varit i Paradise en manad nu, men ska jag vara helt arlig sa kanner jag mig ratt fardig med strandlivet. Forstar att ni inte kan forsta, men jag borjar sakna lite kulturrrrrr. Faktiskt har en hel del folk tappat forstandet pa stranden pa det senaste. Pa ett mindre bra satt. Jag antar att det ar isoleringen och lappsjukan som far gamla monster att krypa fram ur dammet. De flesta akte forra veckan sa vi ar kanske 20st kvar nu. Dagstrippare kommer in med fiskebatarna. Tittar pa stranden, hundvalparna och delfinerna i vattnet. Vi sitter pa restaurangen, tittar i menyerna och pa fransmannen som borjat skalla och prata om horribleterriblethings in the future. Just det har fallet ar riktigt illa. Det har 100% snott for honom.
Hitomi akte for 5 dagar sen till Goa och jag stannade kvar. Kanns lite som jag kan Goa och jag har bara tva manader kvar pa mitt visum sa det skulle vara roligt med nat nytt. Jag sa att jag skulle halsa pa henne i Goa, men det kanns som det inte kommer bli av. Forhoppningsvis traffas vi i Rishikesh. Det finns ingen nagonstans som Hitomi. Ni skulle bli stumma av forundran. Pa ett bra satt.
Sa ingen hippiemarknad for Hanna den har gangen. Det ar precis som ni tror. Jag har gatt och blivit lite fortjust i den har diabetikern. Sa vi ska vanta pa att hans insulin ska komma, sen aker vi antagligen norrut. Till Varanasi, varldens aldsta stad!? Dar har vi planerat att vara allmant kulturella. Lasa, rita och kolla pa de brinnande liken. Jag tror det kommer bli intressant.
Tack for alla mail, det ar trevligt att veta att jag finns kvar fast jag inte ar dar. Jag har ingen mojlighet att svara for tillfallet. Nar datortiden blir billigare och uppkopplingen snabbare kommer jag kanske tom att gora ett forsok att ladda upp lite bilder!
Ut ur taltet, genom sanden in i havetlivet
Det ar fortfarande inte mycket som hander. Vi har varit har tva veckor snart, och vi borjar val raknas som invanare nu. Jag tycker om det. Har traffat nagra svenskor som ar trevliga. Vi pratar svenska och jag kanner mig som Anita Ekberg. Avstandet mellan huvud och mun ar sa litet att jag ibland inte hinner ga igenom mina ord innan jag sager dem. Exotiskt va?
Jag ar skitbrun och det kanns ocksa lite exotiskt. Vi flyttade ur taltet igar och delar en bambuhydda pa ben nu som ligger i Little Tokyo delen av stranden. Vi kallar omradet det eftersom alla japaner bor dar. Alla japaner ar Hitomi och Aki. Taltet var bra, men mina ben pekade ut utanfor och de tva sista dagarna flyttade 50 pissmyror in utan att ens erbjuda sig att dela pa hyran. Sa vi fick nog.
Jag har snickrat en skal av kokosnot och sytt om den andra av mina indian housewifeklanningar till en liten topp och kjol. Fint. Det tar verkligen lang tid att sy for hand. Nagra som akte har kommit tillbaka till stranden igen. Det ar nog inte sa latt att aka nan annanstans efter det har. Manga stannar flera manader. Krakorna har tydligen hallt pa sa har fram och tillbaka jattelange. Flyttfaglarna.
Jag haller pa att lara mig att spela gitarr! Vi har en neverending jammingsession i shantigarden. En israelisk kille som akte for nagra dar sen larde Shtoni ett bluesriff med 3 ackord, sen tror jag hon fick natslags lararnoja och larde i princip alla samma riff. Sa, hela tiden utan stopp, lyssnar du pa ratt sida av djungeln sa finns det nanstans nan pa stranden som plinkar. Lite fint. Att alla lart sig litegrann.
Hitomi ar ratt bra pa gitarr och kan manga fina psalmer fran Brasilien. Jag har funderat pa hur jag ska kunna komma ihag dem nar vi skiljs at, men nu har jag varsta motivationen att lara mig spela. Ingen Ipod, ingen CD, bara fingrar och minne. Sa aven om det pa ytan kan tyckas att jag sniglar omkring sa lar jag mig mycket har.
Igar var hela stranden tackt av bla maneter, och bakom vart nya stalle finns det 5 hundvalpar som precis oppnat ogonen. Just det, en hollandare hittade en musbebis utanfor Paradise Cafe forra veckan, och jag lovade lite att jag skulle ta hand om den. Men jag kande att jag blev lite overdrivet fast vid den sa igar tog han med sig den till Hampi. Det kommer bli en backpackermus.
Roligt att hora att du ar kar, det var val pa tiden igen! Bror. Lagg ut allaallaalla bilder pa facebook sa jag far se vad det ar fragan om. Jag har forresten stiftat bekantskap med en irlandare som precis fatt diabetes, och jag namnde att du hade det och nu fragar han mig om massor hela tiden. Ja jag tankte att jag skulle ge ut din mailadress, han fragar om pumpar och transplantationer och allt mojligt. Hur mycket har du undersokt alternativa metoder? Anvander du stickorna hela tiden? Det verkar inte vara sa enkelt.
Ok.
Jag ar skitbrun och det kanns ocksa lite exotiskt. Vi flyttade ur taltet igar och delar en bambuhydda pa ben nu som ligger i Little Tokyo delen av stranden. Vi kallar omradet det eftersom alla japaner bor dar. Alla japaner ar Hitomi och Aki. Taltet var bra, men mina ben pekade ut utanfor och de tva sista dagarna flyttade 50 pissmyror in utan att ens erbjuda sig att dela pa hyran. Sa vi fick nog.
Jag har snickrat en skal av kokosnot och sytt om den andra av mina indian housewifeklanningar till en liten topp och kjol. Fint. Det tar verkligen lang tid att sy for hand. Nagra som akte har kommit tillbaka till stranden igen. Det ar nog inte sa latt att aka nan annanstans efter det har. Manga stannar flera manader. Krakorna har tydligen hallt pa sa har fram och tillbaka jattelange. Flyttfaglarna.
Jag haller pa att lara mig att spela gitarr! Vi har en neverending jammingsession i shantigarden. En israelisk kille som akte for nagra dar sen larde Shtoni ett bluesriff med 3 ackord, sen tror jag hon fick natslags lararnoja och larde i princip alla samma riff. Sa, hela tiden utan stopp, lyssnar du pa ratt sida av djungeln sa finns det nanstans nan pa stranden som plinkar. Lite fint. Att alla lart sig litegrann.
Hitomi ar ratt bra pa gitarr och kan manga fina psalmer fran Brasilien. Jag har funderat pa hur jag ska kunna komma ihag dem nar vi skiljs at, men nu har jag varsta motivationen att lara mig spela. Ingen Ipod, ingen CD, bara fingrar och minne. Sa aven om det pa ytan kan tyckas att jag sniglar omkring sa lar jag mig mycket har.
Igar var hela stranden tackt av bla maneter, och bakom vart nya stalle finns det 5 hundvalpar som precis oppnat ogonen. Just det, en hollandare hittade en musbebis utanfor Paradise Cafe forra veckan, och jag lovade lite att jag skulle ta hand om den. Men jag kande att jag blev lite overdrivet fast vid den sa igar tog han med sig den till Hampi. Det kommer bli en backpackermus.
Roligt att hora att du ar kar, det var val pa tiden igen! Bror. Lagg ut allaallaalla bilder pa facebook sa jag far se vad det ar fragan om. Jag har forresten stiftat bekantskap med en irlandare som precis fatt diabetes, och jag namnde att du hade det och nu fragar han mig om massor hela tiden. Ja jag tankte att jag skulle ge ut din mailadress, han fragar om pumpar och transplantationer och allt mojligt. Hur mycket har du undersokt alternativa metoder? Anvander du stickorna hela tiden? Det verkar inte vara sa enkelt.
Ok.
