Kvantitet vs Kvalitet
Det ar bra, jag trivs har. Har flyttat in pa Ved Niketam ashram nara Rhamjhula. Fint och ganska slappt. Reglerna ar enkla. No sex, no drugs, no rock n roll och vara tillbaka innanfor grindarna innan kl 10 pa kvallen. Rummet kostar 100rs natten och fyra klasser ingar. Meditation kl 7, hatha yoga kl 8, Filosofi kl 10.30 och hatha yoga igen kl 17. Ratt bra deal. Yogan ar lite sisadar dock. Ingen prat om andning, utan mer unga spanstiga indiska pojkar som utmanar en att knyckla in kroppen i olika vinklar sittandes pa en scen. Inget ar obligatoriskt sa jag har provat runt lite och detta ar vad jag kommit fram till.
Det finns ett outtomligt utbud, av allt en europeisk/japansk/amerikansk new agehungrande livsled Johansson/Hayashi/Smith inte ens skulle kunna dromma om i sina vildaste drommar. Jag har de senaste dagarna fatt veta bade det ena och det andra. Vissa saker mycket anvandningsbart och annat som jag kanner mig ratt konservativ infor. Jag har fatt lara mig hur man kommer at udijana bandha, att kvinnors menstruationscykel ar onaturlig och tyder pa avsaknad av upplysning, att blundablundablunda, att lyssna pa den kosmiska energin, att kanna yin och yang i fingrarna, att visualisera chakran, att knipa allt vad jag kan med anus, om fordelarna med celibat, att uttrycka min personlighet genom aum, att dricka mycket vatten, att gora sirsasana C, att inte bara frukt synligt. Tre dagar i rad har jag blivit avstulen min frukt av hungriga apor. Man brakar inte med aporna. De behover bara visa tanderna och jag slapper gladeligen allt jag har.
Jag har blivit forkyld. Trist. Man kan bada i Ganges har, det ska tydligen vara renaste stallet. Det finns jattefina strander med vit finkornig sand, men det far vanta lite. I eftermiddag ska jag hanga pa nagra polacker jag traffat till Beatles gamla ashram, Maharishi Yogi Ashram. Det ligger alldeles runt knuten fran mitt ashram. Det har varit nedstangt lange av den indiska regeringen, eftersom det favoriserades av de vasterlandska turisterna, men det ar oppet for besok sa det ska bli kul. Tydligen skrevs White album dar.
Har traffat manga manniskor jag traffat i andra delar av Indien har. Vi resande ar ju inte sa sjalvstandiga. Vi ror oss i cirklar pa ungefar samma stallen. Men det ar trevligt, nagra namaste kanske en chai och historierna om vad som hant sen vi traffades sist och skvaller om gemensamma bekanta. Kan det bli mer smastad an sa?
Har hittat en jattebra ashtanga larare har, men det ar dyrt. Kanske kostar jag pa mig en eller tva lektioner till. Ashtanga ar min teknik, sa himla roligt. Har funderat mycket fram och tillbaka pa Vipassanan, kanns som det skulle vara bra och att man "borde" nar man har chansen. Men arligt talat. Det verkar sa trakigt. 10 dagar med mig sjalv i ett rum nar hela Indien skriker utanfor? Det far bli en annan gang. Borjar kanna av att jag har lite tid kvar. En manad ar mycket for manga, men i relation till tiden jag varit har kanns det som att det ar mycket jag vill forsoka klamma in.
Storasyster, du har ratt du med. Men vad gor 4 veckor for skillnad? Jag kommer ju snartsnartsnart.
Det finns ett outtomligt utbud, av allt en europeisk/japansk/amerikansk new agehungrande livsled Johansson/Hayashi/Smith inte ens skulle kunna dromma om i sina vildaste drommar. Jag har de senaste dagarna fatt veta bade det ena och det andra. Vissa saker mycket anvandningsbart och annat som jag kanner mig ratt konservativ infor. Jag har fatt lara mig hur man kommer at udijana bandha, att kvinnors menstruationscykel ar onaturlig och tyder pa avsaknad av upplysning, att blundablundablunda, att lyssna pa den kosmiska energin, att kanna yin och yang i fingrarna, att visualisera chakran, att knipa allt vad jag kan med anus, om fordelarna med celibat, att uttrycka min personlighet genom aum, att dricka mycket vatten, att gora sirsasana C, att inte bara frukt synligt. Tre dagar i rad har jag blivit avstulen min frukt av hungriga apor. Man brakar inte med aporna. De behover bara visa tanderna och jag slapper gladeligen allt jag har.
Jag har blivit forkyld. Trist. Man kan bada i Ganges har, det ska tydligen vara renaste stallet. Det finns jattefina strander med vit finkornig sand, men det far vanta lite. I eftermiddag ska jag hanga pa nagra polacker jag traffat till Beatles gamla ashram, Maharishi Yogi Ashram. Det ligger alldeles runt knuten fran mitt ashram. Det har varit nedstangt lange av den indiska regeringen, eftersom det favoriserades av de vasterlandska turisterna, men det ar oppet for besok sa det ska bli kul. Tydligen skrevs White album dar.
Har traffat manga manniskor jag traffat i andra delar av Indien har. Vi resande ar ju inte sa sjalvstandiga. Vi ror oss i cirklar pa ungefar samma stallen. Men det ar trevligt, nagra namaste kanske en chai och historierna om vad som hant sen vi traffades sist och skvaller om gemensamma bekanta. Kan det bli mer smastad an sa?
Har hittat en jattebra ashtanga larare har, men det ar dyrt. Kanske kostar jag pa mig en eller tva lektioner till. Ashtanga ar min teknik, sa himla roligt. Har funderat mycket fram och tillbaka pa Vipassanan, kanns som det skulle vara bra och att man "borde" nar man har chansen. Men arligt talat. Det verkar sa trakigt. 10 dagar med mig sjalv i ett rum nar hela Indien skriker utanfor? Det far bli en annan gang. Borjar kanna av att jag har lite tid kvar. En manad ar mycket for manga, men i relation till tiden jag varit har kanns det som att det ar mycket jag vill forsoka klamma in.
Storasyster, du har ratt du med. Men vad gor 4 veckor for skillnad? Jag kommer ju snartsnartsnart.
Rishikesh
Jag tog mig in i bussen och lamnade Varldens tak bakom mig. Alldeles for kallt, alldeles for mycket hebreiska. Nu ar jag i Rishikesh och det ar ocksa vackert vackert. Egentligen har jag knappt varit utanfor dorren an, men det ar mycket yogaprat och folk ser ratt balanserade ut. Sa skont. Sa mycket obalans pa slutet.
Det var hit Beatles akte pa 60 talet, och hamtade inspiration. Jag hade min forsta yogalektion imorse. Hatha yoga. Skittrakigt. Ojojoj. Flummigt. Var yogalarare sjong alla instruktioner pa knackig engelska vimsade omkring med rokelse och uppmanade oss att blundablundablunda. Na, ska det vara sa har jag roligare sjalv.
Har fatt manga rekommendationer om ashram och yogalarare har sa jag ska val borja gallra lite idag. Prova lite olika. Har gjort sa mycket ashtanga nu att det skulle vara kul att prova nat annorlunda, samtidigt sa ar jag ju kar i ashtangan sa det kanske ar battre att utveckla den mera. Om jag kan. De senaste manaderna har jag gjort ratt snabba steg framat sa man kanske skulle ta det lite lugnt. Hungriga Hanna.
Jag tror jag stannar har ett tag. Det ar varmt och soligt. Jag har hittat ett fint guesthouse med utsikt over Gangan. Det ar bara en manad kvar nu. Har borjat planera en del infor Europa. Inget konkret. Mer bara att det finns i narheten hela tiden. Att jag kan kanna att det pagar ett liv utanfor Indien, bortanfor mig. Kan ni tro mig? Det ar tydligen sant.
Tack Adde for inlagget, det ar lite sa jag diskuterar med mig sjalv har. Jag ar ratt less pa att halla reda pa mig sjalv hela tiden, att aldrig kunna vila i manniskor men samtidigt tanker jag pa hur tom och gra Hotellgatan ser ut fran fonstret och hur ful Ambassaden ar. Hur kunde de gora den sa ful? Vad ar det for ambassad egentligen. Ambassaden for forna Sovjetunionen? Ful. Har en del kontakt med London. Langtar dit, tom till de oranga gatlyktorna over Roman road. Det trodde jag aldrig jag skulle. Det ar ratt fult det med.
Det var hit Beatles akte pa 60 talet, och hamtade inspiration. Jag hade min forsta yogalektion imorse. Hatha yoga. Skittrakigt. Ojojoj. Flummigt. Var yogalarare sjong alla instruktioner pa knackig engelska vimsade omkring med rokelse och uppmanade oss att blundablundablunda. Na, ska det vara sa har jag roligare sjalv.
Har fatt manga rekommendationer om ashram och yogalarare har sa jag ska val borja gallra lite idag. Prova lite olika. Har gjort sa mycket ashtanga nu att det skulle vara kul att prova nat annorlunda, samtidigt sa ar jag ju kar i ashtangan sa det kanske ar battre att utveckla den mera. Om jag kan. De senaste manaderna har jag gjort ratt snabba steg framat sa man kanske skulle ta det lite lugnt. Hungriga Hanna.
Jag tror jag stannar har ett tag. Det ar varmt och soligt. Jag har hittat ett fint guesthouse med utsikt over Gangan. Det ar bara en manad kvar nu. Har borjat planera en del infor Europa. Inget konkret. Mer bara att det finns i narheten hela tiden. Att jag kan kanna att det pagar ett liv utanfor Indien, bortanfor mig. Kan ni tro mig? Det ar tydligen sant.
Tack Adde for inlagget, det ar lite sa jag diskuterar med mig sjalv har. Jag ar ratt less pa att halla reda pa mig sjalv hela tiden, att aldrig kunna vila i manniskor men samtidigt tanker jag pa hur tom och gra Hotellgatan ser ut fran fonstret och hur ful Ambassaden ar. Hur kunde de gora den sa ful? Vad ar det for ambassad egentligen. Ambassaden for forna Sovjetunionen? Ful. Har en del kontakt med London. Langtar dit, tom till de oranga gatlyktorna over Roman road. Det trodde jag aldrig jag skulle. Det ar ratt fult det med.
Bollybellywood
Jahapp tjolahopp, det blev ingen Vipassana. Istallet hittade jag en ny kompis och vi bestamde oss for att ta oss upp till Himalayas topp. Mycket snabbt beslut, mycket ogenomtankt. Men vi tog oss en 40 timmars resa med bade buss och tag och vi var trotta och vi var framme.
Vi hittade guesthouset dar resesallskapets kompisar bor, och ungefar en kvart efter att vi checkat in kom stora Bollywood teamet och castade dessa 3 gossar att spela statistterroristmilitarer i en actionfilm. Bollywood lovade 1000rs per dag och gratis hotell. Gossarna ropade:
-6000 per dag, privatchauffor och fri roomservice!
Och fick det.
Sa inte sa tokigt. Fast under denna casting borjade jag kanna att nagot var pa tok. Magen risslades och rasslades. Det kanske racker att saga att jag inte anvande roomservicen en enda gang.
Sa 3 dagar kollandes pa HBO i lyxiga hotellrummet med Himalaya och hela varlden utanfor. Det ar skittrakigt att vara Bollywood hangaround. Men tur, for nar magen protesterade som mest kom Bollywood doktorn med antibiotika och socker och salt vatten losning.
Nu ar jag frisk. Det ar sa vackert har att det ar svart att beskriva. Kort kommer. Det ar snokladda berg, turkosa floder, skogar med lovtrad, granar och palmer blandade. Det ar alla arstider och europeiska landskap pa samma gang. Det ar ocksa skitkallt, men jag har kopt upp mig pa ett storre fleece forrad an jag i hela mitt liv kastat bort, sa det gar bra.
Idag har vi vilat, imorrn ska vi ga upp till en av byarna som ligger uppe i bergen och eventuellt stanna nagra dar. Det ar en hel del hebreiska omkring, faktiskt sa mycket sa det ibland kanns som att mina oron ska ramla av. Sa jag aker nog vidare snart. Kanske till McLeod Ganj, kanske till Rishikesh. All den har kylan dock ger mig lite hemlangtan. Jag borjar kanna mig ratt nojd med mitt resande nu, att det kanske ar dags att bege sig mot Europa igen. Far se hur det blir.
Mammapappa- Ringer snart, oroa er inte och skriv inte i kommentarena snalla. Snalla.
BrorSyster- Jag saknar er med. Nar ska vi resa ihop?
Vi hittade guesthouset dar resesallskapets kompisar bor, och ungefar en kvart efter att vi checkat in kom stora Bollywood teamet och castade dessa 3 gossar att spela statistterroristmilitarer i en actionfilm. Bollywood lovade 1000rs per dag och gratis hotell. Gossarna ropade:
-6000 per dag, privatchauffor och fri roomservice!
Och fick det.
Sa inte sa tokigt. Fast under denna casting borjade jag kanna att nagot var pa tok. Magen risslades och rasslades. Det kanske racker att saga att jag inte anvande roomservicen en enda gang.
Sa 3 dagar kollandes pa HBO i lyxiga hotellrummet med Himalaya och hela varlden utanfor. Det ar skittrakigt att vara Bollywood hangaround. Men tur, for nar magen protesterade som mest kom Bollywood doktorn med antibiotika och socker och salt vatten losning.
Nu ar jag frisk. Det ar sa vackert har att det ar svart att beskriva. Kort kommer. Det ar snokladda berg, turkosa floder, skogar med lovtrad, granar och palmer blandade. Det ar alla arstider och europeiska landskap pa samma gang. Det ar ocksa skitkallt, men jag har kopt upp mig pa ett storre fleece forrad an jag i hela mitt liv kastat bort, sa det gar bra.
Idag har vi vilat, imorrn ska vi ga upp till en av byarna som ligger uppe i bergen och eventuellt stanna nagra dar. Det ar en hel del hebreiska omkring, faktiskt sa mycket sa det ibland kanns som att mina oron ska ramla av. Sa jag aker nog vidare snart. Kanske till McLeod Ganj, kanske till Rishikesh. All den har kylan dock ger mig lite hemlangtan. Jag borjar kanna mig ratt nojd med mitt resande nu, att det kanske ar dags att bege sig mot Europa igen. Far se hur det blir.
Mammapappa- Ringer snart, oroa er inte och skriv inte i kommentarena snalla. Snalla.
BrorSyster- Jag saknar er med. Nar ska vi resa ihop?
Nystadat
Det jag skrev sist ar inte hela sanningen. Sanningen ar att jag trodde att jag blivit hjartekrossad, men egentligen hade jag glomt bort halften av vad som hant de tva sista veckorna i Gokarna. Jag trodde inte att jag hade sa god formaga att fortranga saker. Man kan ju fraga sig sjalv hur manga andra lador jag glomt att marka upp i mitt huvud.
Jag har rotat igenom Gokarna ladan de senaste dagarna och hittat en hel del skrot. T. ex att den har fransmannen trodde sig vara Shiva, forstoraren och att han skulle doda mig. Jag forstar nu att jag varit valdigt radd for honom, fast jag inte riktigt erkant det for mig sjalv. Han sa forlat, men han sa manga andra obehagliga saker till mig som en sund person bor reagera mot med radsla. Jag reagerade genom att byta ut somn och mat mot stirr och tystnad.
Jag har svart att forsta nu hur jag inte bara akte darifran nar det startade, men han var ju en av oss. Vi ville inte tro att det var pa allvar, att han verkligen blivit tokig. Ingen vill se en van pa psyket, speciellt inte i Indien och ingen vill dra in polisen till paradiset. Sa det var vad som hande. Inget krossat hjarta.
Jag hittade Hitomi. Pa en trancefest. Hon har faktiskt blivit hjartekrossad och har heller inte haft sa roligt pa det senaste. Vi har en teori dock. Att Shiva forstort extra mycket eftersom det var hans fodelsedag, Shivaratri vid sista svartmane. Han fick lite stadmani. Nu ar ladorna uppmarkta och nya hyss ar pa ingang.
Om Goa. Det AR ett turistmayhem. Men. Det ar fortjusande. Husen ar vackra, manniskorna ler, maten ar god, shoppingen ar bra och man behover inte tacka armar och ben, vilket ar ratt skont i 40 gradig varme. Jag bor i ett rosablommigt partytalt ovanpa Valentina guesthouse. Badar, solar, skriver, ater och forsoker klura ut den har trancekulturen som har sitt hogsate har. Jag fattar ingenting. Hela upplagget kanns lite ofrascht. Dalig musik, fula klader, konstiga frisyrer. Det paminner mig om hardrocksscenen dar allt fastnat nanstans runt 1981. Jag skulle gissa att trancescenen fastnat pa 1993. Ja, jag vet. Jag forstar inte alls. Hitomi forstar. Hon alskar det.
Pa mandag aker jag till Jaipur pa 10dagars buddhistisk tysthetsmeditation och forhoppningsvis kamelsafari i oknen. Jag tror jag kommer forsta det battre. Just det, jag har mindre an 2 man kvar av min Indienresa nu och faktiskt borjar tanken pa Sverige fa lite glans.
Jag har rotat igenom Gokarna ladan de senaste dagarna och hittat en hel del skrot. T. ex att den har fransmannen trodde sig vara Shiva, forstoraren och att han skulle doda mig. Jag forstar nu att jag varit valdigt radd for honom, fast jag inte riktigt erkant det for mig sjalv. Han sa forlat, men han sa manga andra obehagliga saker till mig som en sund person bor reagera mot med radsla. Jag reagerade genom att byta ut somn och mat mot stirr och tystnad.
Jag har svart att forsta nu hur jag inte bara akte darifran nar det startade, men han var ju en av oss. Vi ville inte tro att det var pa allvar, att han verkligen blivit tokig. Ingen vill se en van pa psyket, speciellt inte i Indien och ingen vill dra in polisen till paradiset. Sa det var vad som hande. Inget krossat hjarta.
Jag hittade Hitomi. Pa en trancefest. Hon har faktiskt blivit hjartekrossad och har heller inte haft sa roligt pa det senaste. Vi har en teori dock. Att Shiva forstort extra mycket eftersom det var hans fodelsedag, Shivaratri vid sista svartmane. Han fick lite stadmani. Nu ar ladorna uppmarkta och nya hyss ar pa ingang.
Om Goa. Det AR ett turistmayhem. Men. Det ar fortjusande. Husen ar vackra, manniskorna ler, maten ar god, shoppingen ar bra och man behover inte tacka armar och ben, vilket ar ratt skont i 40 gradig varme. Jag bor i ett rosablommigt partytalt ovanpa Valentina guesthouse. Badar, solar, skriver, ater och forsoker klura ut den har trancekulturen som har sitt hogsate har. Jag fattar ingenting. Hela upplagget kanns lite ofrascht. Dalig musik, fula klader, konstiga frisyrer. Det paminner mig om hardrocksscenen dar allt fastnat nanstans runt 1981. Jag skulle gissa att trancescenen fastnat pa 1993. Ja, jag vet. Jag forstar inte alls. Hitomi forstar. Hon alskar det.
Pa mandag aker jag till Jaipur pa 10dagars buddhistisk tysthetsmeditation och forhoppningsvis kamelsafari i oknen. Jag tror jag kommer forsta det battre. Just det, jag har mindre an 2 man kvar av min Indienresa nu och faktiskt borjar tanken pa Sverige fa lite glans.
