uppochnernerochupp

Ja nu ar jag i Goa fast det inte var meningen. De senaste tva veckorna har varit lite problematiska sa jag hoppas verkligen det ar over nu. Historien kommer har: 

Den har galningen, fransmannen blev tokig nar hans tjej gjorde slut, och jag vaknade av braket. Jag trodde han slog henne sa jag sprang over, men da hade det lugnat ner sig och man vill ju inte stora blablabla, sa jag gick tillbaka till mitt slott dar diabetikern sov. Han vaknade och ganska snabbt var vi inbegripna i ett samtal om jamlikhet som slutade i katastrof. Vara asikter om manniskovarde ar inte sarskilt lika...

Galningen akte tydligen till Hampi och rokte spikklubba med en sadhu nar hans tjej gjorde slut. Dalig ide. Speciellt nar samma sak hande forra aret sa franska ambassaden fick skicka honom till psyket i Goa. Jag och diabetikern blev for ovrigt inte sams men lyckades glomma alltihop. 

2 dagar efter, nar jag gick tillbaka till slottet efter yogan var det helt morkt ute. Jag sov lange pa morgonen och gjorde yoga vid solnedgangen istallet. I slottet satt  vad jag trodde var diabetikern, sa jag sa hej och fragade hur det var. Jag fick inget svar, men upptackte att det var fransmannen som satt dar. Han hade rivit sonder mina bocker. Jag blev arg och forsokte ta av honom bockerna. Jag trodde det var min anteckningsbok dar jag samlat allt jag skrivit, intervjuer mm. Nar jag tog tag i boken blev han arg och skrek och puttade mig in i vaggen sa jag slog upp benet. Jag var bade radd och arg och sprang ut for att hamta hjalp. Ganska snart kom tre killar och drog ut honom fran slottet. Det visade sig att han inte rivit sonder mina anteckningsbocker, utan 3 romaner och ett ritblock. Sa det kunde vara varre.

Det kandes inte sa kul att sova i slottet efter det. Slottet ar helt oppet, pa en klippa med tva dorrar, endast tackta av bambumattor. Sjalva ideen med Paradise ar ju att man ska kunna lita pa varandra. Alla ar i samma situation. Det ar synd att dessa projekt funkar sa sallan. Sa i tva natter sov jag nastan ingenting och forsokte undvika galningen sa mycket som mojligt. Jag tror han tyckte det var lite kul, att jag blev radd och ledsen. Sa jag hangde med diabetikern hela tiden. Vantade pa att hans insulin skulle komma med posten. 

Det visade sig att insulinet aldrig var skickat, och att den har diabetikern anvande det som en ursakt for att han egentligen inte ville lamna stranden. Sa.

Jag ar i Goa nu, kom igar. Letar efter Hitomi som inte har nan telefon. Sprang in i hennes kille igar kvall sa jag borde hitta henne idag. Kanner mig ratt arg pa mig sjalv, for att jag igen har lyckats strunta i alla varningssignaler och bara kort pa. Det kanns som jag gjort ett misstag, jag gjort manga ganger forr. Sa. Dagens projekt ar att forsoka hitta Hitomi och kolla pa tag norrut. Jaipur eller Varanasi. Vill aka sa fort som mojligt. Goa ar inte vidare varst. Goa ar ett turistmayhem. Trist trist trist, men ojojoj solen skiner och jag har kopt nya byxor och snart hittar jag Hitomi. Lyxproblem ar vad det ar. Jag ar ett pucko.