uppochnernerochupp

Det ar fortfarande inte mycket som hander. Vi har varit har tva veckor snart, och vi borjar val raknas som invanare nu. Jag tycker om det. Har traffat nagra svenskor som ar trevliga. Vi pratar svenska och jag kanner mig som Anita Ekberg. Avstandet mellan huvud och mun ar sa litet att jag ibland inte hinner ga igenom mina ord innan jag sager dem. Exotiskt va?

Jag ar skitbrun och det kanns ocksa lite exotiskt. Vi flyttade ur taltet igar och delar en bambuhydda pa ben nu som ligger i Little Tokyo delen av stranden. Vi kallar omradet det eftersom alla japaner bor dar. Alla japaner ar Hitomi och Aki. Taltet var bra, men mina ben pekade ut utanfor och de tva sista dagarna flyttade 50 pissmyror in utan att ens erbjuda sig att dela pa hyran. Sa vi fick nog.

Jag har snickrat en skal av kokosnot och sytt om den andra av mina indian housewifeklanningar till en liten topp och kjol. Fint. Det tar verkligen lang tid att sy for hand. Nagra som akte har kommit tillbaka till stranden igen. Det ar nog inte sa latt att aka nan annanstans efter det har. Manga stannar flera manader. Krakorna har tydligen hallt pa sa har fram och tillbaka jattelange. Flyttfaglarna.

Jag haller pa att lara mig att spela gitarr! Vi har en neverending jammingsession i shantigarden. En israelisk kille som akte for nagra dar sen larde Shtoni ett bluesriff med 3 ackord, sen tror jag hon fick natslags lararnoja och larde i princip alla samma riff. Sa, hela tiden utan stopp, lyssnar du pa ratt sida av djungeln sa finns det nanstans nan pa stranden som plinkar. Lite fint. Att alla lart sig litegrann.

Hitomi ar ratt bra pa gitarr och kan manga fina psalmer fran Brasilien. Jag har funderat pa hur jag ska kunna komma ihag dem nar vi skiljs at, men nu har jag varsta motivationen att lara mig spela. Ingen Ipod, ingen CD, bara fingrar och minne. Sa aven om det pa ytan kan tyckas att jag sniglar omkring sa lar jag mig mycket har.

 Igar var hela stranden tackt av bla maneter, och bakom vart nya stalle finns det 5 hundvalpar som precis oppnat ogonen. Just det, en hollandare hittade en musbebis utanfor Paradise Cafe forra veckan, och jag lovade lite att jag skulle ta hand om den. Men jag kande att jag blev lite overdrivet fast vid den sa igar tog han med sig den till Hampi. Det kommer bli en backpackermus.

Roligt att hora att du ar kar, det var val pa tiden igen! Bror. Lagg ut allaallaalla bilder pa facebook sa jag far se vad det ar fragan om. Jag har forresten stiftat bekantskap med en irlandare som precis fatt diabetes, och jag namnde att du hade det och nu fragar han mig om massor hela tiden. Ja jag tankte att jag skulle ge ut din mailadress, han fragar om pumpar och transplantationer och allt mojligt. Hur mycket har du undersokt alternativa metoder?  Anvander du stickorna hela tiden? Det verkar inte vara sa enkelt.

Ok.