uppochnernerochupp

Det jag skrev sist ar inte hela sanningen. Sanningen ar att jag trodde att jag blivit hjartekrossad, men egentligen hade jag glomt bort halften av vad som hant de tva sista veckorna i Gokarna. Jag trodde inte att jag hade sa god formaga att fortranga saker. Man kan ju fraga sig sjalv hur manga andra lador jag glomt att marka upp i mitt huvud.

Jag har rotat igenom Gokarna ladan de senaste dagarna och hittat en hel del skrot. T. ex att den har fransmannen trodde sig vara Shiva, forstoraren och att han skulle doda mig. Jag forstar nu att jag varit valdigt radd for honom, fast jag inte riktigt erkant det for mig sjalv. Han sa forlat, men han sa manga andra obehagliga saker till mig som en sund person bor reagera mot med radsla. Jag reagerade genom att byta ut somn och mat mot stirr och tystnad.

 Jag har svart att forsta nu hur jag inte bara akte darifran nar det startade, men han var ju en av oss. Vi ville inte tro att det var pa allvar, att han verkligen blivit tokig. Ingen vill se en van pa psyket, speciellt inte i Indien och ingen vill dra in polisen till paradiset. Sa det var vad som hande. Inget krossat hjarta.

Jag hittade Hitomi. Pa en trancefest. Hon har faktiskt blivit hjartekrossad och har heller inte haft sa roligt pa det senaste. Vi har en teori dock. Att Shiva forstort extra mycket eftersom det var hans fodelsedag, Shivaratri vid sista svartmane. Han fick lite stadmani. Nu ar ladorna uppmarkta och nya hyss ar pa ingang.

Om Goa. Det AR ett turistmayhem. Men. Det ar fortjusande. Husen ar vackra, manniskorna ler, maten ar god, shoppingen ar bra och man behover inte tacka armar och ben, vilket ar ratt skont i 40 gradig varme. Jag bor i ett rosablommigt partytalt ovanpa Valentina guesthouse. Badar, solar, skriver, ater och forsoker klura ut den har trancekulturen som har sitt hogsate har. Jag fattar ingenting. Hela upplagget kanns lite ofrascht. Dalig musik, fula klader, konstiga frisyrer. Det paminner mig om hardrocksscenen dar allt fastnat nanstans runt 1981.  Jag skulle gissa att trancescenen fastnat pa 1993. Ja, jag vet. Jag forstar inte alls. Hitomi forstar. Hon alskar det.

Pa mandag aker jag till Jaipur pa 10dagars buddhistisk tysthetsmeditation och forhoppningsvis kamelsafari i oknen. Jag tror jag kommer forsta det battre. Just det, jag har mindre an 2 man kvar av min Indienresa nu och faktiskt borjar tanken pa Sverige fa lite glans.