Filosofiklass nr 2

Tankte dela med mig lite fran min filosofiklass. Den har delen handlar om den tidigaste delen av yogans historia.

Om supermedvetandet

Vid tiden av skapandet, var han vid liv.
Kraften kallas elektricitet.
Kraften ar evig
Ojamforbar allvetare
Kremerare, skapare och bevarare

En overordnad och 3 medlemmar
Brahma tog sin fars roll som skapare
Vishnu ar bevararen
Shiva ar kremeraren

Shiva accepterade Parvati som sin dam
Vishnu accepterade Lakshmi som sin dam
Brahma accepterade Saraswati som sin dam

Shiva gav den yogiska hemligheten till Parvati
Brahma gav den yogiska hemligheten till Saraswati

Den yogiska hemligheten ar en teknik som forklarar hur man atervander till det okanda.

Parvati och Saraswati fodde tva traditioner till varlden. Traditionerna var gjorda for gudar och for komplicerade for manniskor, sa Vishnu bestamde sig for att inkarnera. Han undervisade 900 perfekta yogis, som kallas Navanata. Den sista av dessa yogis heter Swatmarama och skrev Hatha Yoga Pradipica. Navanata reste over hela Indien och undervisade manniskor.
 
Nar Navanatas elever kom ut fran sina ashram, efter ar av traning var de fortfarande omogna. De hade inga pengar till mat och i samhallet utvecklade de sexuella instinkter. Eftersom de var yogis, aven om de var omogna hade de stor kraft. De borjade stjala mat och kidnappade damer, tills samhallet fick nog och bestamde sig att Yoga var en destruktiv foreteelse. 

Sa nar Patanjala undervisade i yoga 6000 ar sedan, blev han inte accepterad av samhallet och yogan glomdes bort. Inte forran 200 ar sedan borjade forskare, forfattare och andra akademer soka sig tillbaka till yogan och forsta att det var en konstruktiv kraft for samhallet. 

Sa for att sammanfatta och recitera Patanjala, grundaren av Ashtanga vinyasa yoga:
"We accepted the unknown and found the communication to it."

For att citera Iyengarji:
"You can't go to Mysore from London without transport."
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0